Glädjetårar när Pär sammanfattar Glädjerevyn

Av Per Brolléus

Vi börjar bakifrån. Pär Angser, ledare för Glädjerevyn i Älmhult som nu har spelat klart, blir det en uppföljning nästa år?
– Det kan du ge dig f-n på!

Sju föreställningar, över tusen besökare och stående ovationer – så kan man enkelt sammanfatta Glädjerevyn 2024. En massa ungdomar med olika funktionsvariationer skapade en revy som fick taket att lyfta i Älmhults Folkets Hus.

– Men utan Jessica och Lasse hade vi aldrig nått dessa höjder. Finns inga ord som kan beskriva vad de betyder.

Pärs hyllning till regissörerna Jessica Persson och Lasse Magnusson är så stark att när han berättar om hur Felix Pettersson-Ek med hjälp av regi-paret utvecklats från att varken vilja stå på scenen eller öppna munnen till att köra improviserad stand-up till en publik som skrattar och njuter, ja då brister rösten.

– Kan inte prata om det utan att tårarna kommer. Det är svårt att förstå hur otroligt viktig och utvecklande revyn och regissörerna är för mina ungdomar. Det var kul när vi spelade fotboll och bildade ett lag, men det här når ännu högre höjder.

Och det var just skojandet i omklädningsrummet på fotbollscuper som blev ett slags startskott för revyn för några år sedan. Älmhultsakademin, som laget kallar sig, tog ett nytt steg, ett stort och ganska svårt sådant. Från fotboll till en revy.

Pontus Karlsson var en artisterna i revyn och Älmhult NU träffar Per och Pontus strax innan Pontus ska framträda på en stor LSS-konferens i Hässleholm. Det ska sjungas Elvis om någon timme.

– Det har varit jätteroligt med revyn, säger Pontus. Fast det roligaste var när Pär trillade på scenen.

Pär Angser bryter ihop av skratt och berättar den dråpliga historien som ingen i publiken upptäckte.

– Jag skulle göra mitt dansnummer i bastkjol och skulle bara flytta mig från ena till andra sidan bakom kulissen. Det är kolsvart där och jag gick såklart rakt in i någon jäkla strålkastare, föll handlöst och skadade både knät och vaden.

Men herregud, kunde du genomföra ditt dansnummer.

– Jag är väl ingen jäkla Messi som ligger och rullar runt. Det var bara att bita ihop och visa var skåpet ska stå. Men ont gjorde, så in i helsickes ont.

Att det blir en ny revy nästa år är redan klart. Både Pontus och Pär tycker det är tråkigt att man inte kör igång repetitionerna förrän i augusti.

– Man får ju abstinensbesvär av att vänta så länge. Och längtan till att se publiken ge stående ovationer, ha sina mobiltelefoner tända… Jag ryser. Tack Älmhult, tack alla sponsorer, tack Jessica och Lasse och alla andra som hjälpt till och tack alla ungdomar som är med.

– Du Pär…

– Ja…?

– Tack själv.