Hedersrelaterat våld står högst på ministerns dagordning

Av Tove Scherman

Paulina Brandberg gick från jobbet som åklagare till rollen som jämställdhetsminister i den nya regeringen. Att stärka skyddsnätet för de som utsätts för hedersrelaterat våld är hennes viktigaste mål under mandatperioden.

Paulina Brandberg växte upp i en lärarfamilj i Lund. Där låg dagstidningen alltid uppslagen på köksbordet. Samhällsengagemanget var stort och hon utvecklade tidigt en stark känsla för rättvisa. Under gymnasietiden gjorde hon praktik på en tingsrätt. Redan väcktes en önskan om att bli åklagare.
– Jag såg att det var ett meningsfullt jobb och tänkte tidigt att om vi ska ha ett samhälle där människor på riktigt har de rättigheter och friheter lagen ger oss så måste vi ha en stark stat som stöttar och griper in när människor blir kränkta, säger hon.

Paulina Brandberg utbildade sig till jurist. I rollen som åklagare, de senaste åren på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, har hon arbetat med de mest utsatta, de som lever i relationsvåld, i en hederskontext eller blir utsatta för sexualbrott.
– Där finns starkt målsägarperspektiv och behov av upprättelse. Väldigt tidigt blev det de brotten jag arbetade med och kände stort engagemang för. Det är erfarenheter jag nu tar med mig i min nya roll.




Hedersrelaterat våld är en fråga som hon vill prioritera.
– Varje människa måste kunna forma sitt eget liv. Det är utgångspunkten för mig som liberal politiker. Det här är en grupp som allra minst kan göra det. Det är andra människor som bestämmer över deras liv och kroppar.

Hennes politiska engagemang väcktes relativt sent. Hon gick med i Liberalerna 2014, men det var först under början av 2020 hon gav offentlighet åt sina politiska åsikter.
– Många blev berörda av dokumentären om Josefin Nilsson, och samma år blev Karolin Hakim blev mördad i Malmö med ett spädbarn i famnen. Det tog fart en samhällsdiskussion om rättspolitiken och jag kände att jag hade så mycket tankar om vad vi kunde göra bättre. Jag gav mig själv ett nyårslöfte om att inte vara tyst längre. Många blev berörda av dokumentären om Josefin Nilsson, och samma år blev Karolin Hakim blev mördad i Malmö med ett spädbarn i famnen. Det tog fart en samhällsdiskussion om rättspolitiken och jag kände att jag hade så mycket tankar om vad vi kunde göra bättre. Jag gav mig själv ett nyårslöfte om att inte vara tyst längre.

Paulina Brandberg blev mer aktiv på sociala medier och började skriva debattartiklar. I rättssystemet såg hon mycket som var ”trasigt”.
– Mycket som behöver förändras är ganska juridiskt tekniska saker i lagstiftningen, sådant som sätter krokben för polis och åklagare, säger hon.
I arbetet som åklagare såg hon dagligen svårigheterna, för människor att bryta sig loss från hedersförtryck, och för kvinnor att skapa sig ett nytt liv efter en relation präglad av psykiskt, fysiskt, sexuellt och ekonomiskt våld.

Skyddsnätet för våldsutsatta kvinnor och människor utsatta för hedersbrott är för svagt, anser hon. Att skaffa en ny bostad och arbete är inte lätt för en människa som tvingas leva gömd. Skyddade personuppgifter läcker ut, och begränsar på många sätt möjligheten att skapa sig ett nytt liv.
Ett annat viktigt jämställdhetsproblem är umgängesfrågan när det finns dokumenterat våldsamma föräldrar.
– Det är svårt att lämna en våldsam relation om det finns en risk att utsätta sitt barn för fara.

Våld i nära relationer kan inte bara bekämpas med kriminalisering och straffskalor, anser Paulina. Ska det få verklig effekt krävs ett helhetsgrepp. Ekonomisk jämställdhet är ett steg på vägen, betonar hon. Den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och har minskat under många år, men bromsade in och ökade något under pandemin. Nu kan den ekonomiska krisen öka kvinnors våldsutsatthet ytterligare.
– Har du inte ekonomiska förutsättningar att lämna en relation så blir du fast. Här finns ett större jämställdhetsperspektiv. Ekonomisk självständighet är brottsförebyggande.

En väg mot ekonomisk jämställdhet är delat ansvar för barnen. Men Paulina Brandberg ser hellre en förskjutning av normer istället för fler dagar vikta för pappan.
– Familjer är olika, det är viktigt att vi har en flexibilitet.

Det ska vara en naturlig utgångspunkt att båda föräldrarna har ett ansvar för barnen, förklarar hon.
– Där tror jag att politiken kan hjälpa till att förskjuta normer. Min syn är att vi ligger långt framme, i Sverige, här är det mer naturligt med lång pappaledighet än i andra länder.

Hur har du och din man gjort?
– Jag var hemma lite längre men vi hade långa föräldraledigheter båda två.

Vad är jämställdhet för dig?
– För mig är jämställdhet att män och kvinnor får samma förutsättningar att forma sina egna liv och att leva det liv man vill leva. Jag är stolt över att Sverige ligger bra till i olika jämställdhetsindex men det går inte att luta sig tillbaka och vara nöjd. Det finns fortfarande mycket att göra med löneskillnader, våldsutsatthet och hedersförtryck.