"Att vara ännu mer ledig när det redan är mycket ledigt?"

Av Per Brolléus

Eller, jag vet inte, julen är ju julen och såklart unnar jag varenda människa att vara ledig och ha det gott. I år låg julen (och på sitt sätt även nyår) optimalt bra för den som gillar att vara mycket ledig och som inte jobbar inom vården, butiker, räddningstjänst, väghållning eller någon annan verksamhet som inte tar fritt bara för att det råkar vara en röd dag.

Genom att ta ledigt fem dagar den här julen/nyåret så kan man få 17 dagars ledighet på raken. Bra effekt, kan man väl påstå.

Jag har börjat tänka som en gammal chef eller fabrikör, märker jag. Ska förklara. För om man ändå med automatik är ledig lördag, söndag, julafton, juldagen, annandagen, lördag, söndag, nyårsafton, nyårsdagen, lördag, söndag och trettondagen så skulle väl det kunna räcka… Eller?

I mitt jobb som journalist behöver jag ganska ofta prata med handläggare på länsstyrelsen, behöver checka av med en tjänsteman på kommunen eller snacka med en expert på ett universitet. Ni kan fetglömma att detta är/varit möjligt julen/nyåret 2024.

Alla är lediga. Alla!

”Den du söker återkommer på tisdag den sjunde januari klockan 09:00”, ekar det från varendaste en som knappat in ledigheten i sin telefon. Och mailmässigt kommer det ett blixtsnabbt svar tillbaka ”Jag är åter i tjänst bla bla bla…”.

Alla är lediga. Precis alla.

Men.

Å andra sidan. I måndags (alltså dagen innan julafton) och i fredags (dagen efter annandagen) så satt jag där på redaktionen och hade en del kompletterande uppgifter att plocka in från folk som bestämmer eller som har en unik kunskap. Det var såklart helkört att komma i kontakt med någon. Deras mobiler låg väl nedpackade i jobbeväskan. Men, nu kommer det, jag har aldrig i hela mitt liv haft lika lätt att träffa vanligt folk (som i det här fallet även inkluderar kommunchefer och länsstyrelseexperter) som var ute och shoppade, gick med hundar, stod och småsnackade med grannar eller bara rörde sig lite ologiskt bland alla andra människor. Och det är ju dessa människor vi vill träffa. Det är om vanligt folk (om det nu finns vanliga människor) som vi vill skriva. Det är problemen eller lyckoögonblicken som ”vanligt folk” har som ska synas i Ljungby NU.

Så från att ha ojat mig över att folk som redan är lediga jättemycket den här julen vill vara ännu mer lediga, så har jag ångrat mig. Var lediga – så dyker jag upp och snackar med er…

Oj, nu kommer sambon in här… Jag jobbar ju hemifrån när jag skriver det här… Nu undrar hon varför jag inte är ledig när alla andra är lediga…

Hönni (vi smålänningar säger så), vi får fortsätta prata om det här en annan gång. Jag måste, åtminstone, låtsas vara lite ledig nu.

Hej hej.