KRÖNIKOR 2025-02-02 KL. 18:00

Krönika: "Ändrat mig - januari är bäst"

Av Per Brolléus

Krönika från redaktör Brolléus. Den här veckan har åsikten kring januari bytts från hata till älska. Ibland går det snabbt att byta fot för en tvättäkta kappvändare - eller om det är nya perspektiv som ligger bakom...

Krönika:

Efter att i omgångar levererat väldigt gnälliga krönikor om tillvaron så känner jag hur gnällgubbsvibbarna strålar ur mig. Och det sista jag vill bli (eller vara) är en gnällig gubbe. Och nej, jag känner mig inte heller som en gubbe.

Så därför kommer här en solig krönika om hur många plus det faktiskt är att leva som slav under vintermörker, kyla, blåst och regn. Snön behöver jag inte nämna eftersom den enbart gjort sporadiska besök senaste tiden.

Det är lördag morgon och jag slår mig ner i tv-soffan efter en riktigt rejäl frukost. Visst, jag hade gärna ätit den utomhus, men det funkar lika bra inne och inte en fluga eller en småhungrig sädesärla har skapat ett irriterat sällskap. Till mitt inre kan jag utan dåligt samvete säga: ”Du kan inte måla på huset, du kan inte klippa gräset, du behöver absolut inte skotta och det är meningslöst att vårstäda altanen. Sitt kvar, snart börjar skidskyttet.”

Alltså, en förmiddag med skidskytte där man växlar till sexan och kollar längdskidor är snudd på oslagbar. I mitt fall förlängs stunden i paradiset med att mitt hockeylag spelar och ett drömscenario är att när den matchen är slut så kan man se en skidskyttetävling till innan mitt älskade West Ham vandrar in på hemmaarenan i London med såpbubblor och allsång.

Det blir inte bättre.

Och inget av det här (skidskytte, längdåkning, ishockey eller engelsk fotboll) kan man uppleva mitt i sommaren. Nej, då ska klippas och rensas och putsas och målas och slipas och skruvas och handlas och man måste duscha innan gästerna kommer och det ska grillas och ölas och drickas mousserat som får min mage att bubbla och det blir sent och jag får skalleont och det kostar mycket pengar.

Ingenting är bättre än en heldag i soffan med Öbergarna, med Samuelsson, Ebba, Linn, Jonna och numera ibland även Edwin Anger. Dom sliter, jag njuter. Och lyckan vet såklart inga gränser när bröderna Böe skjuter bort sig, Johaug har vallat fel eller om Skistad får ett snedskär och trillar. Jag få vara både glad och skadeglad på samma gång.

Visst, det kostar en 4-5 kilo att lättjande ligga på rygg i schäslongen med en chipsskål på en armlängds avstånd. Och min smarta klocka tjoar förvisso att jag behöver resa mig då och då, men ger ifrån sig en liten fanfar när jag reser mig upp och säger ”bra jobbat”. Att jag gick ända bort till kylskåpet och hämtade en eftermiddagsöl vet klockrackarn såklart inte…

Nej, bättre än så här kan man inte ha det. Helgen efter Vasaloppet är skidsäsongen slut. Det är en dryg månad dit. Så njut, gott folk, njut, hälsar en överlycklig och soffhängande glad man i sina bästa år.

Tack – hjärtemoji, hjärtemoji, två ölglasemoji