Krönika: "Om en blomsterbutiks väggar kunde prata"

Av Per Brolléus

"Här köpte morfar en Hilding-bukett till mormor varje vecka - år efter år."
Här är en krönika om butiken som alla generationer levt med. Tänk om en blombutiks väggar kunde tala...

Går en sväng på stan. Ser mig omkring om det hänt något nytt sedan jag senast traskade runt på Lilla Torg, upp för Storgatan, bort mot Kungsgatan via Föreningsgatan och sen tillbaka igen över Stora Torget.

Nja, det mesta är sig likt. Utveckling av en stadskärna går rätt långsamt. Och när jag betraktar fasaderna så inser jag att nu när jag med råge passerat 60 så är det förvånansvärt mycket som sett precis likadant ut under hela mitt liv.

Visst, det fanns ingen gårdsgata på 70-talet, det var ett lite småläskigt gångstråk rakt genom fastigheten där KappAhl ligger och trottoarkanterna var inte högre än att man med lätthet kunde cykla över dem utan att riskera såväl cykelns som den egna hälsan.

Ljungby centrums absolut mysigaste gata är ju Kungsgatan. Där Café Vildrosen nu huserar hade Bernt och Sanny (jag tror de hette så) Centrumfiket innan det blev bank i lokalen… Och granne till dessa höll ju Janssons Blommor till på gatuplanet och Sandstedts cykelverkstad låg i källaren.

Stannar till och pratar med en gammal Ljungbybo som säger: ”Nu fyller Janssons 110 år.”

110 år!!!

Försöker bygga en bild framför mig om hur det såg ut då allting började 1916, alltså mitt under första världskriget, långt före Kreugerkraschen och bara några år efter att Titanic gick under på sin jungfruresa…

Tanken svindlar.

Tänk vad mycket den här blomsterhandeln har fått vara med om. Tänk på alla olika samtal som förts inne i butiken där de ganska hårt slitna, men ack så vackra, träplankorna i golvet ligger kvar.

Och alla blomsteruppsättningar som skapats – till bröllop, till jubilarer och till begravningar… En blomsterkrans som gjordes till en begravning 1920 var alltså till en person som kanske var född 1840…

Perspektivet gör att man nästan vinglar till..

Den begravda människan hade alltså levt under den tid som Sverige och Norge var en union, Alfred Nobel tog patent på dynamiten och Thomas Edison uppfann glödlampan…

För varje generation i oändligheter har den funnits där – blomsterhandeln på Kungsgatan – och skapat mycket mer än det någonsin går att ta in.

Morfar Hilding köpte en bukett blommor till mormor Maja varje vecka. Det blev många många hundra "Hildingbuketter". Foto: Privat

Min mormor drabbades av demens alldeles för tidigt. Hon var bara 77 när hon fick flytta in på ett boende. Där levde hon i 13 år och varje vecka kom min morfar till sin älskade Maja med en ny bukett blommor – från Janssons. En ”Hildingbukett”, den fick det namnet, med så många färger man någonsin kunde få in i en bukett.

Grattis Janssons Blommor – en del av Ljungbybornas liv så långt bak att ingen kan ens minnas ett liv utan er klassiska institution.