Ledare: "Kommer partipiskan att vina?"

Av Per Brolléus

Den största lokala politiska frågan den här våren handlar om Ljungby lasarett. Fem partier har tagit ställning för att Ljungby lasarett ska fortsätta vara ett akutsjukhus och från flera av dessa vill man att lasarettet dessutom blir ett självständigt sjukhus med egen ledning och egen ekonomi.

Och pratar man med politiker från västra länshalvan så finns det inte en enda som vill något annat än att låta lasarettet vara ett sjukhus med både intensivvård och akutmottagning som det alltid varit. Och eftersom alla politiker, oavsett parti, väster om rastplatsen vid sjön Fenen längs 25:an tycker likadant så är det inget snack om att Ljungby kommer fortsätta att ha ett fullödigt akutsjukhus.

Eller?

Det är åtta politiker som kan stoppa nedläggningshotet (ja, jag använder det ordet eftersom ett lasarett utan akutmottagning eller intensivvård inte är ett lasarett). Åtta politiker kan avgöra frågan, åtta politiker från just Ljungby, Markaryd och Älmhult. Allt handlar om hur hårt partipiskan viner.

– Den viner hårt, sa en toppolitiker till mig när jag ställde frågan häromdagen.

Och jag såg att hen verkligen menade det som sas, så jag fortsatte fråga om hen kan tänka sig att lämna partiet om regionpolitikerna röstar för en stängning av Ljungby som lasarett. Svaret blev:

– Vi får se.

För den som inte vet så betyder det svaret JA på politikersvenska.

De där åtta politikerna som kan avgöra Ljungby lasaretts framtid är socialdemokraterna Peter Freij, Helen Bengtsson, Joakim Pohlman, David Svensk, Magnus Carlsson och Eva Ballovarre samt moderaterna Marcus Walldén och Tilda Ragnarsson. Alla åtta kommer från västra Kronoberg och det är deras röster som blir helt avgörande för Ljungby lasaretts framtid. Deras partikamrater från övriga länet har inte med en smula visat något intresse av att behålla Ljungby lasarett som akutsjukhus. Det har hetat ”Vi gör allt vad vi kan”, men i praktiken har man inte gjort någonting mer än hittat lösningar på Växjöproblem genom att stänga ned i Ljungby.

Får dessa åtta politiker rösta emot sitt eget parti? Ja, självklart får de det. Varje politiker har en röst och skulle de inte få rösta efter eget huvud så är hela systemet med att ha många, totalt 61 politiker, i regionfullmäktige meningslös.

Men hur går snacket?

Jag träffar varje vecka politiker och har gjort så i tjugo år. Minst. Det finns en sak som man aldrig vill prata öppet om: Partipiskan. Alltså när partiet bestämmer något så följer ledamöterna det beslutet – in i döden. I Sverige har vi förbud mot kartellbildning, dvs att företag sinsemellan inte får komma överens om till exempel ett pris på en vara för att på så vis åsidosätta konkurrensen. Det finns ingen sådan lag inom politiken. Här kan partier emellan prata ihop sig och internt kan man besluta precis som man vill. Inget fel i det. Men i det här fallet blir det sjukt bekymmersamt för de där åtta jag nyss nämnde.

Och hur gör då dessa västkronobergska politiker? Kommer de sex socialdemokraterna att rösta mot det som alla, eller i alla fall majoriteten, av socialdemokrater boende i Ljungby, Markaryd och Älmhult tycker? Och kommer de två moderaterna att tvingas att rösta så som partiets centralmakt i Växjö anser?

Nibes vd Gerteric Lindquist sa något spännande häromveckan: Det är politikerna som bestämmer, men det är vi som bestämmer över politikerna.

Per Brolléus

redaktör