LEDARE: "Vi är så lurade"

Av Per Brolléus

Det har aldrig någonsin i historien talats mer om falska uppgifter, om desinformation, om att källgranska, om fejk news och om att vara skeptisk till det man läser, ser eller hör. Många kan sovra bort lögnerna, kan genomskåda ett lurendrejeri eller åtminstone inta en tvivlande ställning till ”sanningen” man fått placerad framför sig.

Ändå luras fler personer än någonsin – lurade att tro på någon ”faktauppgift” som inte är sann, men framförallt lurade på pengar.

Lurade på jättemycket pengar.

Förra året gjordes 238 371 polisanmälningar om bedrägerier, enligt BRÅ. En hel del av dessa stannade vid försök till bedrägerier, men på tok för många personer fick konton länsade eller gav bort sina pengamässigt mest värdefulla ägodelar.

Det är åt helvete.

Och det är åt helvete ur flera aspekter. För det första måste det vara fruktansvärt mycket svårare att flytta pengar till ”okända” konton. Den säkerhetsnivån som idag finns mot bedragare som säger sig ringa från banken eller Ikea eller Blocket eller polisen är obefintlig.

Nej, banken. Ni kan inte svära er fria från ansvaret genom att lägga en text på er hemsida som uppmanar att folk aldrig ska lämna ut bankkoder.

Nej, banken. Det duger inte med att vi i nyheterna på tv hör en bankrepresentant säga ”vi tar den här frågan på största allvar”.

Nej, banken. Det är faktiskt via ERT system som bedragarna lurar äldre (och många yngre) på galet stora belopp.

Tar du alla bankrån som genomfördes på hela 1900-talet så är beloppet tjyvarna kom över på dessa rån en fjärt jämfört med de belopp som invånare i Sverige årligen luras på idag. I år räknar experterna med att bedrägerierna mot ”vanligt folk” kan passera 700 miljoner kronor. 2022 var siffran 620 miljoner, 2023 några tiotals miljoner ytterligare.

Det senaste i rekordbedrägeriväg är alla de, kanske 500, kanske 1000 personer, som lurats att ”sälja sitt guld” till två fantastiskt trevliga killar på hotell runtomkring i Sverige – från Skövde i norr till Trelleborg i söder. 300 har hittills polisanmält, men mörkertalet kommer förbli mycket stort. I Laholm var det succé, i Ängelholm likaså. Folk stod på rad för att sälja smycken.

Och bland de lurade finns en mycket nära bekant till mig. Henne lurar man aldrig, det har varit omöjligt sedan hon föddes (tror jag) – fram tills nu. Men varför gick då min bekant på detta? Jo, därför att hon inte var ensam. Det var folk före henne och det var folk efter henne i kön som övertygades att tro att pengarna för guldet skulle sättas in på bankkontot om en vecka. Tror en så tror alla.

Och det är här min slutpoäng kommer.

Tror en så tror alla.

Tror en på att bankerna inte kan stoppa bedragarnas penningvägar så tror såklart alla på det. Eller i alla fall väldigt många.

Snacka om lögn.

Snacka om att vi alla är lurade.

Eller, till och med, dubbellurade.

Per Brolléus

Chefredaktör Ljungby NU