På en parkbänk – finns alltid en berättelse

Av Per Brolléus

LEDARE Parkbänk… Ordet får mig direkt att tänka på tre ”saker”: De klassiska (jo, jag vill ändå säga så) lite bullriga A-lagarna, tystlåtna tanter och farbröder som är lite trötta i benen samt Forrest Gumps osannolika parkbänksberättelse om sitt liv som ju blev en av världens bästa filmer någonsin. Tom Hanks som den udda figuren Forrest berättar, någon frågar och många lyssnar.

Men, oavsett vem som sitter på parkbänken så finns det en story där. Börjar man prata – så kommer något att hända. Fortsätter man lite till så är historien där. Rullas ut, som en lång entrématta där det egentligen bara är ens egen begränsning i frågandet som stoppar berättelsen från att gå från några ord till en mindre novell.

Som avskedsgåva från kollegorna på Sveriges Radio (slutade där den siste februari) fick jag en parkbänk – just av den anledningen att jag tjatat hål i huvudet på kollegorna om att det går att hitta hur många spännande berättelser som helst på just en parkbänk.

Att det är lite svårt att utan anledning börja prata med en okänd person är ju fullt normalt i Sverige. Det är liksom inte så man gör. Samtidigt vet jag att två personer med varsin hund på kvällspromenad utan vidare kan börja dividera om precis vad som helst. Eller två elbilsägare som parkerar för att tanka några kilowatt (jag vet, vi är som om vi hejade på samma fotbollslag – vi elbilsägare). Eller två personer som väntar på samma tåg som inte kommer i tid (OM tåget kommer som det ska så funkar dock inte detta – då håller vi käft).

Nu lägger vi till parkbänken på listan över ögonblick/platser som är helt befriade från prata-med-vem-som-helst-begränsningar. På parkbänken pratar man med varandra. Punkt. Det jobbiga är väl egentligen att våga sätta sig på en parkbänk där det redan sitter någon annan, men det får vi lösa på nåt sätt.

Nej, jag räknar INTE med att få ihop till en succéfilm á la Forrest Gump, men jag är bombis på att det finns tankar som lätt kan bli tidningstext. Kanske ett problem lyfts, kanske en oro, kanske en ”henne måste ni träffa och prata med”-historia.

Och jag lovar och svär att jag som redaktör på Ljungby Nu och Älmhult Nu från och med idag tänker sitta minst en timma varje vecka på en parkbänk och hitta dessa historier.

PS. Eftersom sannolikheten att just du och jag råkar mötas på den där parkbänken är ganska låg (men den finns) så går det också bra att maila mig på per.brolleus@mibmedia.se. Gör det.

Redaktör Per Brolléus