"Vad f-n har vi gjort för nytta idag?"

Av gästskribent Anders Karlsson

Anders Karlsson har 40 år som polis och polischef bakom sig. I Ljungby NU bjuder han på anekdoter - här kommer ännu en. Varsågoda.

En stor del av Polisarbetet i yttre tjänst består av biltransporter och väntan. En kombination av dessa två företeelser blir det när vi arbetar med en person som är i akut behov av psykiatrisk vård. En person som bedöms vara i behov av den typen av vård transporteras först till en allmänläkare för en första bedömning och därefter till (i Kronobergs län) SSS för en andra läkarprövning.

Vid ett tillfälle hämtade jag och en kollega en psykiskt sjuk man som inte skött sin medicinering. Han var fullständigt ”skogstokig” och hade slagit sönder det mesta av inredningen i huset.

Vi tvingade sätta hand- och fotfängsel på honom för att kunna köra in till akutmottagningen i Ljungby. Där gjorde en läkare en kort prövning och beslutade att mannen skulle in till SSS. Då fick vi ny fight med mannen. I sju mil kämpade jag med mannen i baksätet medans min kollega körde så fort han vågade. När vi kom fram var jag helt slut och det var även ”den skogstokige”.

Vi får hjälp och sätter mannen i en rullstol. Vi får vänta, som vanligt, några timmar, innan en läkare har tid. Under tiden har vår vän sovit en stund. Vi rullar in honom i ett undersökningsrum. Läkaren vill inte att vi närvarar. Vi får ta av bojorna och vänta utanför. Efter fem minuter öppnas dörren och läkaren säger - han för inte farlig för sig själv eller nån annan. Han är fri, kör hem honom igen!

Sagt och gjort, vi låter mannen sätta sig, ensam bak denna gång, och påbörjar resan mot Ljungby. Strax innan I11 låg en korvkiosk. Eftersom vi var hungriga alla tre så stannade vi där och käkade… de senaste fem timmarna var som bortblåsta.

Ett smått absurt slut på dagen. Vi körde hem mannen. Inne på stationen satte vi oss ner i en soffa, tittade på varandra och sa ungefär- Va f-n har vi gjort för nytta idag?