NYHETER 2024-12-30 KL. 09:11

Charlotte och Calle tar svensk ull in i finrummet

Av Carina Nilsson

2019 startade Charlotte Jansson och Calle Allared Västkustens ullinsamling. Samtidigt inledde de ett samarbete med Klippan yllefabrik. Efter en lite trög start använder nu Klippans Yllefabrik 40 ton svensk ull till sina filtar varje år och efterfrågan är stor.
– Även klädföretag, sängtillverkare och mattföretag knackar på dörren och är intresserade av svensk ull, säger Charlotte Jansson.

Charlotte och Calle tar svensk ull in i finrummet
Charlotte och Calle brinner för att vi ska använda mer svensk ull och har nu fått fler företag med sig i arbetet. Foto: Carina Nilsson

Precis på gränsen mellan Båstad och Laholm ligger Pråmhuset. Här driver Charlotte och Calle en fårgård men också företagen Västkustens ullinsamling och CC Wool. Calle har en bakgrund som fårklippare och Charlotte har bland annat jobbat med hästar i Australien, vilket gjorde att de båda två såg svensk ull som en outnyttjad resurs.

– I Sverige har man får främst för köttets skull, men fåren måste klippas och den mesta ullen har kastats eller bränts upp. För oss är det ett otroligt slöseri eftersom ull är ett fantastiskt naturmaterial med unika egenskaper, säger Charlotte.

Ett av problemen med svensk ull är dock att den ofta blir smutsig, det fastnar halmrester när djuren står på stall eller i ligghall under vintern.

– I Sverige har vi lagkrav på det men inte i andra länder. Det är bra för djuren men det gör att mer ull måste kasseras, framför allt när man klipper dem på våren, eftersom det är svårt att få ullen tillräckligt ren.

Charlotte har ett arbetsrum på gården där hon har ett kamgarn, som hon hoppas fler i textilindustrin ska bli intresserade av, samt olika stoppningsmaterial i ull. Foto: Carina Nilsson

Charlotte och Calle trodde ändå på sin idé och började samla in ull. En del köper de in från fårfarmare och en del samlar Calle in på plats när han klipper får på olika gårdar. Tillsammans med olika företag har de sedan experimenterat fram ett antal produkter.

– Längst har vi kommit tillsammans med Klippan yllefabrik. De gör numera plädar helt i svensk ull och vi har fått till en märkning för svensk ull. Det gick lite trögt i början men nu är de uppe i 40 ton om året och plädarna har till och med sålt slut, så det samarbetet är vi väldigt glada över, säger Charlotte.

Hon försöker också få fler i textilindustrin och modebranschen att upptäcka ull.

– Vi jobbar bland annat med Sätila of Sweden, som tar fram en kollektion med tröja mössa och vantar, stickade i svensk ull. Tiger of Sweden har skapat en kappa med svensk ull. Vår nålfilt i ylle kan användas som stoppning eller vadd och säljs hos Ernst interiör i Östra Karup. Vi har även fler företag som vill vara med och skapa nya produkter, men det har inte kommit till någon affär än, säger Charlotte.

Charlotte och Calle har tagit fram en nålfilt som kan användas som stoppning eller vadd istället för syntetiskt material. De har bland annat sängtillverkare som är intresserade. Foto: Carina Nilsson

Samtidigt finns det starka motkrafter vilket har fått Charlotte att vilja engagera sig på EU-nivå och internationellt i frågan.

– Det finns ett stort överskott på ull i världen på grund av att det är lågt pris på råolja som används för att tillverka polyesterfibrer. Polyesterfibern kan hålla en väldigt jämn kvalitet och den är billig, säger Charlotte och fortsätter:

– Det finns en skala som heter Higgs Index som ska mäta klimatpåverkan i textilindustrin. Enligt den har ull 81 och polyester 36. Men man mäter ullens klimatpåverkan från gårdsnivå och polyester från fibernivå. Dessutom är det oljeindustrin som sponsrar Higgs Index och flera aktörer är kritiska mot att använda skalan som ett klimatverktyg. Norge har till och med förbjudit användningen av Higgs Index. Men så länge det finns en efterfrågan på kött från får och lamm så tycker jag vi är skyldiga att också ta hand om ullen. Det är ett otroligt resursslöseri att inte göra det, säger Charlotte.

Ullen till vänster är ren och håller hög kvalitet medan ullen till höger antagligen måste kasseras för att den är för smustsig. Foto: Carina Nilsson

Charlotte och Calle samlar in 45–50 ton ull per år. Men målet är 100 ton.

– Kan vi komma upp i det så skulle vi kunna anställa en person som jobbar med att klassificera ullen och jag skulle kunna jobba mer med produktutveckling. Vi jobbar nu till exempel med ett kamgarn som vi vill jobba in mot textilindustrin, och det finns många flera idéer att utveckla, säger Charlotte.