"Hade ingen aning om att det skulle bli så stort"

Av Per Brolléus

Det skulle bli en pdf-samling med lite anteckningar. Det blev en bok med över 50 skribenter. Det här är historien om hur 40 år som tandläkare nästan raderats ur minnet och hur en liten hobby blivit en rörelse som sprids över världen.
– Egentligen är det ju inte klokt. Men nu är boken klar.

Stefan Lodén, Ljungby… Googlar man namnet så är det rimligt att hans 40 år som tandläkare dyker upp. Men icke. Det är gåfotboll. Bara länkar till gåfotboll hur länge man än scrollar på. Och det är inte så konstigt. De senaste fem åren har varit en gåfotbollsexplosion utan dess like och det är dessa fem år som nu blivit en bok. Eller?

– Nja, eftersom jag själv är den röda tråden så måste vi börja någonstans på 60-talet när det två bästa killarna i klassen fick välja lag. Till sist sa den en ”vi tar Stefan så får du klabbet”, det vill säga de andra två som blev över.

Stefan tystnar några sekunder innan han säger:

– Så mycket mobbing idrotten har bidraget med för att vi gjorde som vi gjorde. Och det fick bara fortsätta…

”Alla får vara med” heter kapitlet om att inte bli vald. Följs av Sölve Rydells fina "Lyckan att få vara med" - två kapitel som Stefan med stolthet visar upp. Den har fått namnet ”Det är aldrig för sent” och, med lite eftertanke, så kan man redan här se kopplingen mellan han eller hon som blev vald sist och gåfotbollen där precis alla kan vara med.

En av alla skribenter i boken gör en träffsäker reflektion.

För den som just nu undrar vad gåfotboll är så är det bara att googla Stefan Lodén så är det problemet löst.

– Det lilla pdf-projektet blev alltså något som jag inte kunde föreställa mig. Och jag får nog skylla lite på Sölve Rydell, som dels skrivit flera kapitel i boken och som dels fick mig att sluta tänka i pdf-format.

Ett 50-tal skribenter uppmanades att skriva, forskare och läkare kontaktades och till och med representanter från självaste UEFA har skrivit i boken.

– Gåfotboll handlar om så mycket mer än att det bara är en variant på fotboll. Många äldre som spelar och många äldre har problem med hälsan. Men, det finns en annan del som kanske är ännu viktigare än den fysiska statusen, nämligen det psykosociala. Gåfotbollen är i Ljungby minst lika mycket fika och samhörighet som det är skoj på en plan.

Magnus Linnell i något som ser ut som en stämpling.

Många äldre klagar på onda höfter eller dåliga knän. För att få koll på hur ”farlig” gåfotbollen är så kontaktades läkaren Niklas Nygaard, som även är före detta ungdomsledare i Ljungby IF.

– Niklas var brutalt tydlig när han sa att det är bara att köra på. Det kan göra lite ont, men man vinner så mycket i andra ändan, säger Stefan och bläddrar i boken som luktar sådär nytryckt.

Förbeställarna har redan fått sin bok skickad, men det finns ”Det är aldrig för sen” kvar.

– Alla som är med i gåfotbollen här i Ljungby ska såklart ha en bok, men jag tror att ganska många andra kan både ha nytta och njuta av boken. Att läsa om vår uppvärmare Christer Myrnell är ju fantastiskt, att lusläsa Ljungbyforskaren Åsa Ståhls inlägg där hon kopplar gåfotboll till jordisk hållbarhet i något hon kallar Earth Logic Design är sanslöst intressant. Och sen alla dessa skribenter som aldrig förr skrivit…

Smålands FF var snabba på att hänga med i gåfotbollståget.

Gåfotbollens historia är, som sagt, bara några år gammal. För Stefan Lodén har det varit som att hoppa på en jumbojet.

– Först en kul grej, sen ringde en skåning och ville starta ett landslag, jag har fått spela VM och är idag anställd av Svenska Fotbollsförbundet som gåfotbollsambassadör tillsammans med 16 andra.

För några månader sedan blev det ”för mycket” för Stefan. Han kände att gåfotbollen blev ett påhäng och bestämde sig för att kliva av. Men, det ”höll” inte så länge.

– Jag fick chansen att plocka ut det jag brann för och bara jobba med det, säger han och upprepar att fikat på tisdagar och LIF:s Torsdagsklubben i klubbstugan är det bästa av allt. Ibland snackar vi bara, ibland har vi en gäst som kommer och berättar. Häromveckan var Jens Magnusson här, LIF-are in i benmärgen som numera är klubbdirektör i allsvenska Östers IF.

Det som bara skulle bli en resumé över några år i gåfotbollens tjänst är nu en bok som innefattar livsfilosofi och att få en plats, att vara välkommen.

– Men att det skulle bli så stort. Det var ju bara en slump att det blev något överhuvudtaget. Och så blev det så här, avrundar en nöjd Stefan Lodén innan bilden på honom med boken tas ute i växthuset hemma på Annelund.