Jeremiahs elfte bok: "Fascineras av subkulturer"

Av Per Brolléus

Efter sex romaner och fyra diktsamlingar så börjar Jeremiah Karlsson bli van vid boksläpp. Och nu är det alltså dags igen. Den här gången ger sig den 39-årige Ljungbybon in bland konspirationsteoretiker och de som säger sig ha lösningen på Palmemordet.

– Det handlar om en ung kille som vill vara en seriös journalist, men som blir en swishberoende privatspanare som närmast kan beskrivas som en tomte, en kuf.

Att det blev just Palmemordet som är den grundtråden i Jeremiah Karlssons nya bok är av den enkla anledningen att det fullkomligt kryllar av konspirationsteorier kring just mordet på Palme för snart 40 år sedan.

– Jag känner till och har fascinerats av subkulturer kring mordet, som dragit till sig väldigt många äldre män som leker detektiver.

Men i första hand tror Jeremiah att boken kommer att slukas av en annan kategori bokläsare.

– Jag gissar på samhällsintresserade kvinnor, säger Jeremiah med ett klurigt leende.

– Min journalist i boken upptäcker snart att ju mer konspiratorisk han är, desto mer pengar får han. Ett dilemma om han samtidigt vill vara seriös.

Boken ”Lösningen på Palmemordet” ger Jeremiah ut helt utan förlag.

– Jag gör allt i egen regi. Det funkar inte för mig att bygga mitt skrivande på kommersiella intressen. Jag måste följa min egen smak och min egen estetik. Jag skriver om ganska egensinniga ämnen och karaktärer.

Foto: Per Brolléus

I stället för ett förlag som återkopplar Jeremiahs böcker så låter den kommunalanställde socialarbetare, han jobbar som det, läsarna stå för feedback.

– Jag tycker det är så oerhört värdefullt när enskilda läsare hör av sig och visst är det lite nervöst inför ett boksläpp om vad det är jag kommer få höra.

Med sammanlagt elva utgivna böcker i bagaget så har han i och för sig vant sig med själva känslan att få boken från tryckeriet i handen och sen vänta på kommentarer. Samtidigt är han själv den största kritikern.

– Jag bestämde mig för något år sedan att börja skriva kortare böcker. Det har funkat hyfsat. Men det stora jobbet är inte själva skrivandet, utan redigerandet. Jag lägger nog mest tid på det.

Foto: Per Brolléus

Balder, som huvudpersonen i boken heter, har han några uppenbara likheter med dig?

– Han är ostrukturerad och snöar helt in på en grej, alltså Palmemordet. Så, njaee, vi har nog inte så mycket gemensamt. Jag har heller inte startat en true-crime-kanal och jag gör sällan sådant som folk runtomkring tycker att jag ska göra. Balder är ju helt i händerna på de som vill att han fullständigt ska fara iväg i den ena galenskapen efter den andra. Likheten består möjligen i att vi står utanför institutionerna och är något av punkiga indie-kreatörer.