Judy, dansande 80-åringar och Lady Gaga

Av Per Brolléus

Lady Gaga dånar ut ur högtalarna, nyss var det Beyoncé. Dansgruppen värmer upp innan de går på kvällens mer avancerade övningar. Det är enbart tjejer i lokalen. Men det är en sak som utan tvekan sticker ut – många av dansarna har passerat 80 år.
Längst fram, närmast spegelväggen, står hon som fått Ljungby att dansa sedan tidigt 70-tal, Judy Andersson.
– Det här var min dröm. Och den lever jag än.

Onsdagkväll i Ljungby. Klockan har passerat 18 och det är dags, igen. Judy Anderssons äldsta dansgrupp har träningstid i Ljunggården och en efter en studsar de ner för trappan. Några av kvinnorna i dansgruppen har varit med i över 50 år, någon bara i 35 och betraktas därför fortfarande som en av de nya.

– Så är det, säger Ann-Marie Linnér, som alltså hängde på dansgruppen i början av 90-talet.

Hon skrattar, Judy skrattar, hela gänget skrattar. Och det är precis så det är i det här gänget – 100% glädje. Och några planer på att sluta finns heller inte.

– Nej nej, det finns ingen anledning. Dansen håller oss pigga och starka, säger Judy och börjar sen berätta om hur Judys Danscenter gick från dröm till oändligt lång verklighet i Ljungby.

Foto: Per Brolléus

Allting började hemma i Stockton, en stad som ligger granne med Middlesbrough och där det bor sisådär 200 000 invånare. Det var här som fyraåriga Judy 1948 började dansa.

– Dans både var och är mycket större i England än i Sverige. Och mina mamma såg till så att jag började dansa. Tog inte många år förrän jag var professionell dansare och det var då som jag åkte till Sverige på en kort tripp. Måste varit 1965.

Judy och en del av hennes "vuxengrupp" som dansar varje onsdag. Foto: Per Brolléus

Hon sprang på Birger och det uppstod så kallat tycke. Efter ett par vändor hemma i Stockton så blev Judy och Birger ett par och de hamnade i det väldigt danssvaga Ljungby.

– Jag insåg direkt att jag måste dra igång en dansstudio. Så här illa kan det inte få vara. Så jag hyrde Stensbergsskolans gymnastiksal, la lappar i brevlådorna runt Torsgatan dit vi precis hade flyttat 1970.

Judy fick mer eller mindre en chock på premiärkvällen när den nya dansträningen för barn skulle dra igång.

– Det kom 50 barn. FEMTIO!

"Man mår så otroligt bra av att dansa". Foto: Per Brolléus

Hon startade flera barngrupper och strax efter även en grupp för vuxna.

– Och jag har alltså några dansare som har varit med sedan starten.

Gunilla, Ann-Marie, Anette, Ann-Christin, Gerd och allt vad dom heter berättar den ena historien efter den andra om dansandet och vad det betytt.

– Det är så roligt, påpekar Gunilla Lundquist samtidigt som Ann-Christin Johansson erkänner att hon gick med 1976 för att stjäla…

– Idéer. Jag hade ju en gymnastikgrupp med lasarettspersonalens barn. Och vi hade slut på idéer på rörelser, så då gick jag med – och fastnade.

– Judy är underbar, säger Gunilla. Så proffsig. Det är så varierat.

– Kropp och knopp, allt håller hon i gång, menar Lena Skjöldebrand som bara varit med i ett par år.

– Jag är junior, säger Lena som fyller 80 till våren.

Skratten haglar på dansträningen: "Vi har ju inte sminkat oss idag". Foto: Per Brolléus

Nu har Judys Danscenter funnits i 55 år. Från att ha varit knappa 20 och på tillfälligt besök i ett land med ett språk som var hopplöst konstigt till nu. Från lappar i brevlådor för att eventuellt få igång en grupp till att ha nyttjat varenda större lokal i stan med sina grupper. Och det viktigaste av allt var kanske ett ”nej” som kom vid helt rätt tillfälle.

– Jag frågade den som hade barndansgrupper i Ljungby om jag kunde vara ledare. Men fick alltså ett nej. Och det var kanske det bästa…

Den äldste i dansgruppen är 85 år... Foto: Per Brolléus

Hur många Ljungbybor som dansat hos Judy har hon ingen aning om. Men det är många, väldigt många.

– Anette Åkesson är ju ett bra exempel. Hon dansar, hennes barn dansar och hennes barnbarn dansar. Visst är det fantastiskt?

När kan man då få se gänget dansa?

– Aldrig, svarar Gunilla, Gerd, Lena, Ann-Christin och Ann-Marie i kör.

– Vi dansar för vår skull, vi dansar för att må bra. Och det gör vi, säger de med ögon som tindrar bort mot Judy som gör sig redo att trycka igång en låt med Benjamin Ingrosso.