NYHETER 2026-03-27 KL. 17:40

Krönika om Anders: "En vän, en polis, en av oss"

Av Per Brolléus

Redaktör Brolléus om polisen och vännen Anders som gått ur tiden.

Krönika om Anders:
"Anders och jag, nån gång sommaren 1994"

Han var inte bara min vän, Maggans make, en pappa och farfar, utan på något sätt hela Ljungbys Anders. I och för sig inte särskilt omtyckt av buset, även om jag mycket väl minns hur Anders Karlsson och några av hans infångade bovar på äldre dagar åkte runt och föreläste om hur dumt det är att begå brott. Hans anekdoter från decennier som polis har, vilket du har kunnat läsa, blivit otaliga berättelser här i Ljungby NU.

Anders, Anders, Anders… Alldeles för tidigt, alldeles för orättvist. Och för mänskligheten ett gigantiskt tapp. Du var mannen som vad du än företog dig såg till att det blev betydligt bättre än vad någon vågat hoppas på. Nu är det några år sedan dina lungor började svikta, vilket mycket väl kan ha berott på den där förbannade viltolyckan för fyrtio år sedan.

I en splirrans ny polisbil small det, pulvret från bilens airbags exploderade ner i lungorna på de två polismännen i framsätet, Anders och hans kollega Fredrik Svärd. Båda drabbades långt senare i livet av svåra lungproblem. Nu har Fredrik precis bytt lungor, för Anders var det försent…

Du var allas Anders. Och det är inget jag skriver för att det postumt ska låta bra. Det var så. Engagemanget för att alla skulle få det bättre var oförtrutet – om det så var butiksägarna och invånarna i Ljungby, grannarna på Östra Stranden eller poliskollegor i hela Sverige. Anders, du var unik.

Det kan låta klyschigt – men jag kan inte fattat det. Funderade precis på vad man ska hitta på i påsk, tänkte såklart att vi borde träffa Anders och Maggan nån av dagarna…

Vi satt och kollade OS för några söndagar sedan, Anders och jag. Efter några timmar och många baljor kaffe åkte jag hem till det vanliga livet. Vi bestämde att vi ses nästa vecka.

På torsdagen ringde sonen Fidde. Klockan var så sent att jag fattade direkt…

Ibland är döden ett fullt naturligt steg på ett långt liv. Något värdigt, något vackert. Ingenting av det kan stämma sämre i ditt fall. Du hade ju hundratals frippeträffar kvar att vinna, oändliga mängder nya maträtter att laga och massor av ”Den blomstertid nu kommer” på barnbarnens skolavslutningar kvar att bli tårögd av.

Anders – vi glömmer dig aldrig!

Polischefen Anders Karlsson. Foto: Per Brolléus