Mia om Familjecentralen: "Vi minglar med kvalitet"

Av Per Brolléus

Att mingla med kvalitet. Det är vad det är, men egentligen så väldigt mycket mer.
Familjecentralen i Ljungby har fyllt tio år och Mia Eriksson är tydlig:
– Går inte med ord beskriva hur viktig familjecentralen är.

För den som inte har den blekaste aning om vad tioårsjubilerande Familjecentralen är så tar vi en kort förklaring direkt.

– En öppen förskola med en mängd aktiviteter dit vem som helst med sina barn kan komma, berättar Mia Eriksson som leder verksamheten och har gjort så under alla år mötesplatsen funnits.

– Men det fina är att dörr i dörr med oss finns barnavårdscentralen, här finns expertisen och resurserna som kan hjälpa en familj med sånt man kan behöva ha hjälp med som nyblivna föräldrar. Och sen ska vi inte glömma integrationen som bara uppstår här, menar Mia och ler med hela kroppen.

Foto: Per Brolléus

Den här torsdagen är det sångstund och Celine, Tyra och Signe sitter i ringen med ytterligare ett tiotal barn under 1 år och deras mamma eller pappa. Det sjungs och det blåser såpbubblor och det råder liksom ingen tvekan om att de älskar den här stunden.

– Snart ska Celine börja på dagis och det är bra att hon vänjer sig vid att vara med andra barn, säger pappa Murre Muric. Det här är socialt både för henne och för mig.

Foto: Per Brolléus

Bara några meter bort i korridoren från ringen där föräldrar och barn sjunger om Farmors lilla kråka (hur många farmödrar har en kråka?) så finns barnavårdscentralen, BVC, och en trappa ner finns socialtjänsten.

– Det är den närheten mellan öppna förskolan och resurserna som är så unikt bra. Förstå vad avväpnande det är att prata med någon som kan hjälpa bort en oro hos en förälder så enkelt. Tröskeln blir så låg här, säger Mia.

Och hon får medhåll av mamma Emma, papporna Oscar och Murre.

– Sist jag var här passade jag på att besöka BVC. Det är så smidigt, säger Oscar.

– Och sångstunderna får man inte missa. Dom är bäst, påpekar Emma samtidigt som Signe kryper iväg över golvet. Hon älskar det här.

Ljungby kommuns första familjecentral öppnade i Lagan för väldigt många år sedan, inne i stan kom man inte i gång förrän 2015 när lokalen i socialkontorets hus ovanpå Lindex blev ledig. På båda familjecentralerna tittar varje vecka väldigt många föräldrar med barn in. Flera har inte svenska som förstaspråk och för dessa har mötena med sång eller läsning blivit till ett slags språkcafé.

– Det är många som lärt känna varandra över språkgränserna här. Och det är ju något som händer utan att vi styr. En bonuseffekt som samtidigt går helt i linje med det som bestämts att vi ska vara.

Foto: Per Brolléus

Mia visar upp en av många broschyrer om verksamheten. En punkt är att Familjecentralen ska stärka det sociala nätverket runt familjer.

– Och det är ju det vi gör. Jag ser många föräldrar som träffas här och som byter mobilnummer med varandra. Precis det vill jag att vi ska vara tillsammans med allt det andra att vi ska kunna vara som en sluss till de resurser som både barn och föräldrar behöver.

Foto: Per Brolléus

Det är dags för höjdpunkten på torsdagens nästan en timme långa sångstund: Såpbubblorvisan. Undertecknad reporter blir visserligen lite besviken att man inte sjunger West Hams kampsång I’m forever blowing bubbles, men för Signe, Celine och Tyra är det en fullständigt ointressant tanke. Dom sitter, står, kryper och ålar sig fram efter såpbubblorna som Mia blåser ut. Ögonen är nästan lika stora som såpbubblorna och Oscar konstaterar:

– Tyra tycker det här är jättekul samtidigt som hon nästan krockar med Emmas Signe.

– Det här är också en bra grej, att ens barn får uppleva liiiite konkurrens från andra barn kring uppmärksamheten. Och på torsdag är det sångstund klockan 10 igen. Den missar man inte.

Foto: Per Brolléus