När de vuxna drack vin fick Rudjero låna kloten

Av Per Brolléus

Som åttaåring satt Rudjero vid piazzan i byn och bara längtade att få vara med. Där på torget i istriska Umag, längst norrut vid kusten av Adriatiska havet, spelade alla vuxna det där som fascinerade den lille pojken så ofattbart mycket – boule.
– Och en dag när de vuxna tog paus för att dricka vin så vågade jag fråga om jag fick låna kloten. Sen den dagen är jag fast.
Nu har Rudjero spelat boule i imponerande 78 år.

Det är onsdagsträning hos Joberor på bouleklubbens anläggning i Berghem. Några har varit i väg och spelat match på förmiddagen och dagen efter är det städdag på anläggningen. Av klubbens medlemmar är det en som alltid är på plats, Rudjero Veznaver. I höst fyller han 86 år och utan honom hade det kanske inte funnits någon bouleklubb alls.

Rudjero och boulekompisen Lasse Bergman. Foto: Per Brolléus

Men allt började på det där torget i den kroatisk-italienska byn Umag 1947. Kriget var slut och byn hade gått från att vara italiensk till att tillhöra Jugoslavien. Rudjero leker med sina kamrater, men kan inte låta bli att stanna upp och i timmar sitta och titta på de vuxna som spelar boule mitt i byn Umag.

– Jag hade aldrig fått spela, men en dag vågade jag fråga om jag fick prova på. Alla boulespelarna tog nämligen paus för att dricka vin.

Och det var där som boule blev ett gift som funnits kvar i Rudjero sedan dess.

– 1964 kom jag till Sverige och här fanns det ingen som höll på med boule, jag var helt ensam om det där, säger veteranen som i den gassande solen skyddar sig med både hatt och solglasögon.

Några av de drygt 70 medlemmarna i Joberor. Foto: Per Brolléus

Intresset dog dock inte bara för att det inte fanns så många att spela ihop med och en bit in på 70-talet så var man några som spelade i Ljungby på den enda banan som då låg i närheten av Kronoskogsbadet.

– Då köpte jag nya klot, säger han med ett stort leende. Fick beställa från Italien. Dom höll till en bit in på 90-talet och då fick det bli en ny beställning.

Rudjeros klot är väldigt slitna. Foto: Per Brolléus

Och det är dessa klot han spelar med än idag. Räfflorna är nästan helt bortskavda, men känslan i kloten är större än någonsin.

– Varje tillverkat klotset har ett eget nummer ingraverat, förklarar boulekamraten Lasse Bergman och visar sina klots nummer. Rudjeros ingraverade siffror är helt försvunna, konstaterar han med ett leende.

– Och jag har till och med fått mina initialer ingraverade säger Rolf Johansson. En present från mina barn.

Rolf Johansson har specialgraverade klot. Foto: Per Brolléus

Ett godkänt bouleset, alltså tre klot, kostar upp mot 5 000 kronor. Mycket pengar, men å andra sidan håller de i evigheter. Rudjero har alltså på 78 års boulespelande bara ägt tre bouleset.

Rudjero Veznaver har spelat boule i 78 år. Foto: Per Brolléus

Vad är det då som gör att hundratals Ljungbybor och miljontals andra människor fastnar så otroligt mycket i boulesporten. Lasse Bergman försöker förklara.

– Det är ju världens enklaste sport, och samtidigt otroligt svårt. Varje kast är unikt, varje kast har olika förutsättningar beroende på hur motståndarna spelat. Och sen passar den för precis alla. Vi har folk som kommer med rullator. Funkar utmärkt. Sen får vi inte glömma utmaningen i att alltid kunna spela lite bättre.

– Sen är det ju det sociala också, fyller Rolf i med. Umgänget är så viktigt.

Det är petigt ibland. Och noga. Foto: Per Brolléus

Joberor har idag drygt 70 medlemmar och firar nästa helg 30 år på sin anläggning i Berghem där man har banor både ute och inne. Totalt kan ett 40-tal personer spela samtidigt inomhus och vintertid är det mängder av andra klubbar som kommer till hallen för att spela och träna.

– Alla är verkligen välkomna. Vi blir gärna fler, säger klubbens sekreterare Rolf Johansson. Vi har ju en fantastisk anläggning.

– Yngsta medlemmen är 14, äldsta är 92. Det säger allt, påpekar Lasse.

40 personer kan spela samtidigt inne i boulehallen i Berghem. Foto: Per Brolléus

Men hade det inte varit för den bouletokige Rudjero så hade kanske inte anläggningen funnits överhuvudtaget.

– När vi ville ta över den här fabrikslokalen för många år sedan så behövdes pengar. Kommunen var inte så snabb på att ge oss bidrag så jag lånade själv ut 50 000 kronor. Det bästa jag gjort.

Per Brolléus

per.brolléus@mibmedia.se