Niondeklassarna fick se industrierna: "Så spännande"

Av Per Brolléus

– Det här är så spännande.
Nionde klassarna Cristina och Noralie säger det med en mun när de vandrar runt bland chassin, motorer, gigantiska järnplåtar och cylindrar under studiebesöket på Svetruck. Allt handlar om att Ljungbys absolut viktigaste gren, industrin, ska kunna fortsätta att blomstra och att ungdomarna ska upptäcka ett annat framtidsyrke än fotbollsproffs och tictoc-influenser.

– Det här är så otroligt viktigt. Industriföretagen i stan skriker efter folk och ska vi kunna utvecklas så behöver många välja industriyrket, säger servicechefen Albert Andersson.

– Och nej, industrin är definitivt inte död. Den lever och växer och är motorn i Ljungby.

Flera hundra niondeklassare är under en hel dag ute på totalt sjutton företag i Ljungby. Cristina Karmossen och Novalie Jansson är båda för första gången inne på en industri och imponeras över vad det är de ser.

– Jag trodde det skulle vara mycket skitigare och bullrigare, säger Novalie. Jag har aldrig tänkt på att man ens skulle kunna jobba på en industri. Det har liksom aldrig funnits i tanken.

Niondeklassarna Cristina Karmossen och Novalie Jansson. Foto: Per Brolléus

Novalies kompis Cristina påpekar att ett sådant här studiebesök kan ändra allt.

– Jag har ju bestämt mig för att bli bagare, men ett sånt här besök kan såklart ändra allt. Jag tycker det är så otroligt spännande att se hur dom bygger truckarna, som jag inte visste någonting alls om innan.

Albert Andersson vandrar runt med ett tiotal elever i gula besöksvästar och påpekar att om gänget varit utbildade, lite äldre och velat få jobb så hade han kunnat anställa allihop – idag.

– Vi behöver folk som kan tillverka våra 200 truckar som ska ut i världen varje år. Vi skriker efter svetsare samtidigt som jag vet att det inte är ”hett” bland dagens unga.

Tredje generationens "bröderna Andersson" på Svetruck. Från Holger och Sture via Nikjlas och Roger till Albert och Gustaf som mötte niondeklassarna. Foto: Per Brolléus

På samma gång som Albert går ”ena varvet” i fabriken så gör brorsan Gustaf detsamma med andra halvan av klassen från Kungshögsskolan. Båda två intygar att attityden när de gick på högstadiet var ungefär densamma då som nu.

– Vi var inte många som var intresserade av att utbilda oss mot industrin i min klass, säger Gustaf och får medhåll av Albert.

Tillsammans bildar de två bröderna den tredje generationen ”bröderna Andersson” på Svetruck. Farfar Holger startade företaget 1977 tillsammans med sin lillebror Sture och numera är det Albert och Gustafs pappa Roger och hans brorsa Niklas som driver Svetruck. Niondeklassaren Wahaj Qassin tänker göra samma sak, det vill säga gå i sin pappas fotspår.

Wahaj Qassin imponerades av industrijobben, men ska nog ta över pappans butik så småningom. Foto: Per Brolléus

– Det är spännande att vara här, men jag ska ta över pappas affär när jag pluggat klart. Tror inte det blir industrijobb för mig, men det verkar jättefint.

Wahajs klasskamrat Novalie planerar att bli stylist efter att hon förhoppningsvis ska plugga ekonomi på gymnasiet.

– Men jag blir intresserad av industrin när man får se hur det verkligen är. Jag skulle gärna vilja ha en sån där liten truck, säger hon och pekar på en av truckarna som jobbar inne i fabriken. Men då ska den vara rosa, säger hon med ett skratt.

– Vi har gjort en rosa truck, påpekar Albert. Det var ett flygbolag i Luxemburg som beställde den. Och här, säger han stolt, har vi en truck som ska till Norrland och är lackerad i hockeylaget Skellefteå AIK:s färger.

Cristina Karmossen och Novalie Jansson. Foto: Per Brolléus

I samma stund som det blir allmän fotografering uppe i en riktigt stor truck så kommer Albin och läraren Admir Smajlovic in på hur man definierar Ljungby idag.

– Förr hette det att Ljungby var en industristad och det var man stolta över, påpekar Admir som själv jobbat många år på Svetruck. Men nu verkar man vilja sudda bort ordet industri och istället tala om företag. Det är synd.

– Ljungby är en industristad. Det måste man våga stå för, säger Albert som menar att det är något vi ska vara stolta över.

"Vi konstruerar truckarna från grunden och här finns mängder av olika jobb att utföra", säger Albert Andersson. Foto: Per Brolléus

– Vad tjänar man, undrar en av killarna i Kungshögsklassen?

– Man tjänar bra. En svetsare har 40.000 i månaden, svarar Albert.

Det blir nästan tyst i gruppen och man kan ana att huvudräkningen startade hos de flesta i gruppen innan de tog sig ut till bussen för att åka till nästa industri i Ljungby.

Cristina Karmossen och Novalie Jansson och en, enligt Albert Andersson, jävligt tjock plåt. Foto: Per Brolléus