Personalen: ”Väldigt glada och oerhört besvikna”

Av Per Brolléus

"Det här är fruktansvärt ledsamt", säger den besvikna IVA-personalen som Ljungby NU träffar efter sjukhusbeskedet att IVA läggs ned i Ljungby. Samtidigt så är sjuksköterskorna på akutmottagningen glada, men ger IVA-sköterskorna sitt fulla stöd.
– Utan IVA fungerar inte en akutmottagning.

För personalen på akutmottagningen i Ljungby var måndagens besked om 24-timmarsöppet en stor suck av lättnad. Men några meter bort, på intensivvårdsavdelningen, var det bedrövade miner efter beskedet att IVA läggs ned.

– Det är en riktigt sorglig dag, säger Hanna och Emilia (båda med efternamnet Lundmark utan att vara släkt) när Ljungby NU träffar IVA-personalen en knapp timme efter att beskedet kommit.

Akutsköterskorna Katalin Vorzsak och Susan Huyng kommer precis från akutmottagningen där måndagsförmiddagen varit väldigt hektisk.

– Väntetiden låg på över en och en halv timme för att ens bli bedömd. Och då är det en vanlig måndagsförmiddag, berättar Katalin.

– Det, om något, visar ju på vilket tryck det är på akutmottagningen, fyller Susan i med.

Susan Huyng och Katalin Vorzsak jobbar på akutmottagningen. Foto: Per Brolléus

För Katalin och Susan och alla andra kollegor har senaste året varit en väldigt oviss tid, som späddes på rejält när tjänstemännen med hälso- och sjukvårdsdirektören Ewa Ekman i spetsen gick ut med tre förslag där två handlade om kraftiga neddragningar på akutmottagningen.

– Vi har varit så fruktansvärt oroliga. Jag minns i somras när vi stängde på kvällstid för första gången. Jag grät när jag låste dörren för jag vet vad akuten betyder, berättar Katalin.

Akutsköterskorna menar att folk, framförallt äldre, väljer bort att ta sig till sjukhuset om de ska behöva åka 10 mil från Traryd till Växjö. Effekten blir då att när de väl åker in så är de i ännu sämre skick och blir betydligt svårare patienter att hantera.

– Vi leker med folks liv, menar Susan.

– Sista tre månaderna har jag varit säker på att vi ska läggas ned.

Katalin och Susan konstaterar hur oerhört påverkade personalen blivit på lasarettet av det snack som cirkulerat och att politikerna som bestämt varit knäpptysta. Under presskonferensen ställde Ljungby NU just den frågan till Ida Eriksson och Henrietta Modig Serrate. Ingen av de två menade att de från politiken kunde gjort annorlunda.

– Vi har ju hela tiden sagt att vi ska göra allt vi kan för att behålla två akutsjukhus i länet, sa Ida Eriksson (M).

Politikernas recension av sin egen insats är dock inget som akutsköterskorna kan skriva under på.

– Det har varit en fruktansvärd tid.

Men utan IVA kommer akuten aldrig vara så som Katalin och Susan vill att en akutmottagning ska vara.

– Vi har haft folk som väntat i sju timmar på att bli körda till IVA i Växjö. Ibland har jag gått in i rummet de legat på för att bara kolla så att de lever. Vi måste ha IVA i Ljungby, menar Katalin.

Hon får, inte helt otippat, fullt medhåll av Hanna Lundmark och Emilia Lundmark som båda jobbar på IVA och som tog dagens besked väldigt hårt.

– Jag har bara gråtit, berättar Hanna. Lasarettet behöver IVA, IMA, AVA och HIA, det vill säga samtliga avdelningar där man bedriver en mer intensiv vård.

– Ja, vi är besvikna, menar Emilia. Samtidigt har vi inte gett upp hoppet.

Hanna Lundmark och Emilia Lundmark är oerhört besvikna efter beskedet om IVA. Foto: Per Brolléus

Att IVA-platserna flyttas till Växjö är fel, menar de två IVA-anställda.

– Om de tror att vi följer med IVA-platserna till Växjö så tror de fel. Våra arbetstider är sådana att vi aldrig kan ta en buss. De kan glömma det, säger Emilia.

– Det här är ett bra lasarett. Jag tror inte folk fattar hur otroligt tajta vi är och hur bra vi jobbar, påpekar Hanna.

Akutsköterskorna menar också att kompetensen för folk på IVA på ett mindre sjukhus blir bredare än på större lasarett.

– Vi utvecklas och lär oss så mycket mer här tack vare att vi är litet sjukhus. Här utvecklas man.

– Men beslutet i höstas att vi skulle stänga i december tog hårt på vårt gäng. Jag tror inte de som styr är medvetna om vad de ställer till med, avslutar Hanna.