Redaktören testade: "Kan inte bli roligare"

Av Per Brolléus

Att åka skidor utför är det absolut roligaste kopplat till fysisk ansträngning som undertecknad reporter kan tänka sig att göra. Det nästa roligaste måste vara gåfotboll.
Här kommer en förklaring varför.

Det är söndagkväll på Lagavallen. Strålkastarbelysningen är ju lite klenare på sjumannaplanen så det mixade gåfotbollsgänget bygger, med Annelie Bengtsson i spetsen, upp en fotbollsplan ute på 11-manna.

Julia, Therese, Syllan, Annika, Peo, Nina och Mia värmer upp innan det är dags för spel.

– Vi kör 12-minutersperioder idag, förklarar ledaren Annelie.

I gänget finns de som spelat fotboll i massor av år och här finns folk som aldrig någonsin haft på sig benskydd eller en matchtröja.

– Det fina med gåfotboll är att skillnaden mellan spelarna inte alls blir så stor som man skulle kunna tro, förklarar Annelie. Det är dessutom ingen fördel att vara fysiskt starkare eller snabbare.

Nej, snabbhet när det gäller löpning har man liksom ingen nytta av, eftersom man inte får springa. Snarare är det tvärtom att en hjärna som tänker för mycket klassisk fotboll inte helt synkroniserar vad som behövs i gåfotboll.

– En snygg löpboll på en tom yta, den är svår, skrattar Peo.

Annelie Bengtsson leder mixlagets träningar på söndagar. Foto: Per Brolléus

Totalt består det här ”unga” gåfotbollsgänget av 14 spelare. LIF har ju sitt klassiska oldboyslag som tränar på torsdagar mitt på dagen, men på söndagarna är det folk som jobbar och som älskar att lira boll.

– Och vi blir gärna fler, säger Annelie. Kom hit, vi kör klockan 19 på söndagar.

En i gänget som spontant sökte sig till Lagavallens mixade gåfotbollslag är Mia, som aldrig spelat fotboll tidigare.

– Stefan Lodén var på jobbet, Postnord, och berättade om gåfotbollen. Jag blev intresserad och nu är jag fast och tjatar på att fler av mina arbetskamrater ska hänga på.

För Terese var det ett inlägg på facebook som fick henne att ta steget ut på fotbollsplanen.

– Både sönerna spelar, så jag tänkte att det kan väl jag också göra.

Spelet blåses igång och undertecknad blåses av. Börjar ju springa direkt, vilket man inte får påpekar Julia.

– Och du får inte vara inne i straffområdet, förklarar Therese, medan Syllan skickar med att bollen inte får skjutas över höfthöjd.

– Man får inte göra mål från egen planhalva, säger Nina.

– Och inte tacklas, inflikar Mia medan Annika visar hur man får och inte får ta bollen från en motståndare.

Det är så otroligt roligt och det växer ganska snabbt fram små horn i pannan som vill lite mer än kroppen fixar. Redan när vi lämnar planen och släcker ned strålkastarna så stramar det på en rad punkter i kroppen och det ekar ett ”om hjärnan är dum får kroppen lida” i skallen. Men träningsvärk har alltid varit och kommer alltid att vara den bästa värken en människa kan drabbas av. Undertecknad reporter har drabbats av det. Och av en ny kärlek – gåfotboll.