Thomas tävlade i tv: "Som att sitta hos tandläkaren"

Av Per Brolléus

Ett hundratal svåra ord – det var vad Thomas Arvidsson tryckte in i skallen under julhelgen. Lik förbaskat var det ett ”svårt ord” som ingenjören från Krokvägen rök på när han tog modet och satte sig i heta stolen för att frågesporttävla i Postkodmiljonären.
– Yverboren…just där och då gjorde jag ett misstag och svarade för snabbt. Men det förtar ändå inte det minsta hur oerhört nöjd jag är med att ha vågat ställa upp bakom TV-kamerorna.

Det var fredagskvällarna när Thomas Arvidsson och hans fru Gunvor fixade med maten i köket som blev grunden till att vara med i Postkodmiljonären.

– Där ser du orsaken, säger Thomas och pekar på teven bakom köksbordet. Den stod på när programmet sändes och vi tävlade liksom för oss själva. Vi har ju också alltid haft några postkodlotter, så det har varit kul att följa programmet.

Det där fredagsmyset utvecklade sig så småningom till en inskickad ansökan och slutade med 100 000 kronor in på kontot.

– Nja, rätt mycket försvann i skatt, påpekar Thomas med ett stort skratt samtidigt som han förklarar att han får vara väldigt nöjd med att ha kommit med i programmet.

– Det går hundra sökande på varje deltagare i Postkodmiljonären och kategorin ”medelålders” män är kraftigt överrepresenterad har jag fått berättat, så det krävs något mer som gör personen intressant för att komma med. För min del verkade det vara att jag hade så många patenterade uppfinningar i bagaget från min karriär som produktutvecklare.

Dessutom vet vi att de som valde ut Thomas såg honom som rätt charmig.

I heta stolen fungerar inte hjärnan hundra procent perfekt, menar Thomas. Foto: Postkodmiljonären

Så här någon månad efter inspelningen och några veckor efter tv-visningen så känner Thomas bara en enorm nöjdhet.

– Att få den här fantastiska upplevelsen, att se produktionen backstage, träffa stjärnorna och Rickard Sjöberg. Jag fick kanske inte ut min fulla kapacitet, men jag kom hem en stor erfarenhet rikare och dessutom med en bra slant i fickan, säger Thomas med ett brett leende

För att få chansen att vinna en miljon krävs såklart enormt mycket i själva programmet, men även en hel del innan. De sökande testas och för Thomas del gick det alltså så bra att han i höstas blev kontaktad av bolaget bakom Postkodmiljonären. Och en av de stora frågorna, upptäckte ingenjör Arvidsson, var att hitta livlinor, alltså en vän att ringa för att få hjälp med en fråga.

– Jag fattade nog inte vilken press man faktiskt utsätter livlinorna för. Hade till och med en som hoppade av. Jag sa till alla att det är ju bara en lek och det gör inget om min livlina inte hittar svaret för jag är inte där för att tvunget vinna pengar. Men jag förstår ju nu att det kan vara nog så stressande att plötsligt bli uppringd och att då undvika ”göra bort” sig i direktsändning.

– Jag hade ändå sjukt bra livlinor på "ring en vän" och kände mig fullständigt trygg på den punkten trots att ingen av dem behövde agera.

– Jag åkte ut på ett misstag, innan jag hade använt ”ring en vän”… Men det spelar ingen roll. Jag är så nöjd, ändå.

Inte minst såg han mötet med programledaren Rickard Sjöberg extra positivt.

– En grymt härlig person som bjuder på sig själv (och knäpper kavajen ofta). Han är väldigt rutinerad och skapade ett lugn. Otroligt bra.

Två program fick Thomas tävla i, men inspelade direkt efter varandra med klädbyte emellan. Foto: Postkodmiljonären

Men att sitta där i stolen, hur nervöst är det?

– Folk brukar säga att det är mycket lättare att klara frågorna hemma i soffan… Och det kan jag bara bekräfta. Hjärnans kapacitet sjunker galet mycket i heta stolen, så även om jag inte kände mig nervös så var det ändå en anspänning som påverkade mig. När jag satte mig tillrätta i stolen kändes det spontant som att gå till tandläkaren.

Hos tandläkaren???

– Ja, alltså, när man är hos tandläkaren så hänger man bara med på det som ska ske. Det hjälper inte att vara nervös och man behöver liksom inte engagera sig i det som sker runt omkring. Jag är väldigt trygg hos min tandläkare, men man vet ju kanske inte riktigt vad man blir utsatt för i förväg.

– Samma var det när inspelningen började. Kamerorna hade jag inte ont av alls och publiken fick man inte titta mot utan min uppgift var att hålla mig till Rickard och som de sa ”Bara åk med och lita på honom så blir det bra”.

Men anspänning och nervositeten är normalt för deltagarna. Till och med stjärnorna berättade för Thomas att de var nervösa när de medverkat i VIP-versioner där de fick möjligheten dra in pengar till välgörenhet.

Hemma i köket på Krokvägen där "allt började". Foto: Per Brolléus

För Thomas del var frågorna lite knepiga här och var men det såg han inte som otur.

– För därigenom hade jag ju faktiskt kvar mina starkaste kategorier som teknik, naturvetenskap, djur/natur och geografi. Musik är jag generellt rätt dålig på och det var nätt och jämnt att jag kom förbi där på egen hand när frågan gällde vilken grupp som gjort I'm a believer. Det var uteslutningsmetoden som hjälpte mig samt en aning jag hade att Monkees inte var ett vanligt band från början.

– En annan knepig fråga gällde vilket land den dansanta kampsporten capoeira kommer ifrån. Där är jag tacksam att stjärnorna hjälpte mig för den kunde jag inte alls. Hade jag tänkt lite till hade jag nog klarat ordet yverboren om jag bara vridit och vänt lite på det och jämfört med betydelsen av högboren, och välboren.

Men där och då i heta stolen tänkte han fel samtidigt som han inte grämer sig och är nöjd över upplevelsen han fick med sig hem.

Svaren gav alltså 100 000 kronor minus skatt. På frågan vad han hade tänkt göra för segerpengarna var en välgörande vedeldad bastu svaret.

– Nu tror jag inte de dryga 50 000 kronorna, eller vad det blir, räcker. Vi får se. Kul vore om det blev så och man även kunde få in det där med välgörenhet. Att mina bastugäster kanske kunde utmanas att de ska tänka ut något som gör världen lite bättre. Exakt hur vet jag inte men en bastu är ju en kreativ plats eller hur?

Ska bastun heta Yverboren?

– Ja kanske det, skrattar Thomas, vi får se. I vart fall lär det vara ett ord som kommer hänga kvar ett bra tag nu…

För den som undrar så betyder yverboren högboren eller överdrivet fosterländsk och det alternativ Thomas skulle valt var patriotisk.

Att träffa "stjärnorna" var en kul upplevelse, menar Thomas. Foto: Postkodmiljonären