Av Per Brolléus
Ett varv i timmen, timme efter timme… Så enkla är förutsättningarna inför Sveriges största backyardlopp som går av stapeln lördag 27 september.
– Och vi tror att målgången blir på söndagen. Men det är bara en tidsfråga innan någon orkar hålla på ända till måndag, säger ultralöparen och arrangören Daniel Hoffman.
För femte året körs Ljungby Backyard Ultra i Ljungby, i år för första gången i nystartade Ljungby Donkey Athletes regi.
– Och det här är den största backyardtävlingen i Sverige. De körde en i Stockholm häromveckan med 210 startande, men två veckor innan vår tävling har vi redan 207 anmälda, berättar Peter Fornander.
Precis som tidigare år startar alla löpare samtidigt från Sunnerbovallen i Ljungby. 6,7 kilometer ska springas på max en timme. Varv två startar kl 11, varv 3 kl 12 och så vidare. Förra årets vinnare, Anton Åkesson från Ljungby, startade sitt sista varv klockan 17 - på söndagen!!!

Klubben med ett gäng ungdomar. Foto: Privat
Han sprang alltså 33 varv på 33 timmar. Multiplicera det med 6,7 kilometer så får 221 kilometer, alltså samma sträcka som det är från Lagan till Linköping. Det är mer än galet.
– Reglerna är enkla, förklarar Daniel Hoffman. Den som inte klarar sig i mål får kliva av. 200 löpare blir 199 efter något varv och sen rullar det på.
Att springa de 6,7 kilometerna på en timme är såklart inte särskilt svårt för de mer vältränade i början. Men när man gjort 10 varv och benen har slitit sig fram över se mil så gäller det att vara smart. Ska man ösa på och få sova en kvart eller ska man utnyttja hela timmen?
Både Daniel och Peter kom som soffpotatisar in i det här med ultralöpning.
– Första gången jag tog med Daniel på en runda från Garvaren i Ljungby så spydde han vid polisstationen. Det kan inte vara mer än en kilometer, skrattar Peter.

Foto: Joakim Sandström
Idag är Daniel ultralöpare av hög klass och det var under ett 16-milalopp som namnet på den nya löparklubben föddes, Ljungby Donkey Ahtletes.
– När det var några mil kvar stod familj och vänner och hejade på mig. Jag stannade och fick lite mat. Då frågade kompisens dotter om jag gillade åsnor. Jag fattade ingenting. Men när jag efteråt fick se en film på mig komma till den där punkten så förstod jag.
Daniel berättar hur han grät av smärta och trötthet och hur hans andning lät som just en åsna.
– Då bestämde jag mig för att föreslå att vår nya förening skulle heta något med åsnor, som ju är ett djur som kan slita hårt och länge, precis som vi.

En start på ett av varven för några år sedan. Foto: Per Brolléus
Den nya föreningen har en helt unik detalj inskriven i föreningens stadgar.
– Vi jobbar för att dra in pengar till välgörenhet. Backyarden i Ljungby har på fem år dragit in en kvarts miljon till läkare utan gränser, förklarar Daniel.
– Vi försöker täcka loppets alla kostnader med hjälp av sponsorer och sen ska alla startavgifterna gå till välgörenhet, förtydligar Peter Fornander som själv har 16 varv på ett backyard som rekord.
För publiken som vill följa tävlingen så kan man göra som undertecknad reporter gjorde häromåret. Såg starten, åkte till jobbet i Växjö, jobbade, kollade på varv 10 och 11, gick på fest på kvällen, sov 7 timmar och kom sedan ner och tittade på avslutningen på söndagseftermiddagen…
