Mycket är mycket bättre – men nu tackar Adi för sig

Av Per Brolléus

– Ekonomin är i ordning, planen på Älmekulla är äntligen klar och vi har vuxit över tusen medlemmar. Jag är fantastiskt nöjd.
Så säger Älmhults IF:s ordförande Adi Trokic och konstaterar att efter årsmötet i mars så kan han kliva av ordförandeskapet i Älmhults största förening med gott samvete.

Efter 17 säsonger som spelare så la Adi Trokic, 37 år, fotbollsskorna på hyllan och tog istället över ordförandeklubban i Älmhults IF. Klubben hade en rad utmaningar framför sig och det var dessa som Adi bestämde sig för att fokusera på. Ekonomin var ytterst ansträngd och beskrevs av andra medier som krisande. Idag är det annorlunda.

– När vi gör bokslut för 2024 så kan vi konstatera att vi gör ett plus. Det känns otroligt bra. Allt vi planerade att göra för att komma till rätta med ekonomin har slagit in.

Så när 2025 nu fotbollsmässigt drar igång är det smilbanden uppåt som sitter på Adi samtidigt som han bestämt sig för att från och med mars lägga sin fotbollsenergi på P13-laget.

– Ja, en ny kraft får ta över som ordförande. Jag har två grabbar som spelar i P13 och det är det laget jag kommer träna i år.

Just ungdomsfotbollen har haft några knöliga år i Älmhult, vilket beror på renoveringen av Älmekulla.

– Ganska ofta har våra ungdomslag fått dela på planen när de tränat. Det är inte en bra lösning och högst på min önskelista står en ny konstgräsplan på Älmekulla. Vi är många som vill spela fotboll i Älmhult, men har för få planer.

Foto: Magnus Willseus

I två år har renoveringen pågått. Gräsmattan är utbytt och dränering samt bevattningsanläggningen är helt ny.

– Att den planen är klar gör att vi kan fortsätta resan. Vi har ju riktigt bra klass på våra seniorlag med damerna som topp. De är ju faktiskt topp-40 i Sverige. Fantastiskt kul. Herrarna hängde kvart i trean efter kval och det är också starkt gjort med tanke på den generationsväxling herrfotbollen gjort de senaste åren.

Men även om Älmhults IF mår bra fotbollsmässigt och ekonomiskt så är det en sak som Adi är riktigt bekymrad över – anläggningen Älmekulla som helhet.

– Det finns bara ett ord, katastrof. Våra omklädningsrum är egentligen bara värda att köras över av en bulldozer. Det ser nog likadana ut som när du var här och spelade, Per, säger Adi. Vi har ju ett gott samarbete med kommunen och jag tror det går att hitta en bra lösning för hela Älmekulla som blir fantastiskt fin. Nu har vi ju dessutom tagit beslutet att stanna kvar på det här området.

Som spelare var det några möten som Adi gillade mer än allt annat.

– Derbyn. Våra matcher mot Markaryd och Ljungby blir ju alltid speciella. Mycket folk, mycket känslor. Och i år är det äntligen dags för herrarna att få möta Ljungby igen. Ska bli väldigt kul.

För herrlaget tror Adi att division 3 är en ganska lagom nivå. Ett snäpp upp, divisions 2 alltså, är en mycket kostsam historia.

– Då handlar det om att tredubbla spelarbudgeten. Samtidigt ger inte division 2-spela särskilt mycket mer i intäkter. Nu kvalade vi oss kvar förra året, så jag hoppas att vi ska lösa kontraktet lite mindre pressat i år.

Foto: Magnus Willseus

Damerna är juvelen i kronan för Älmhults IF. Men man står, så här i mitten av februari, med ett stort frågetecken på tränarsidan.

– Vi har inte löst ledarstaben än, vilket skapat en hel del frågor och kritik. Det har också gjort att en del spelare har tvekat på att förlänga sina kontrakt, men jag vet att det jobbas stenhårt på att hitta en bra lösning.

– Damernas säsong förra året var ju helt otrolig. Femma i division 1. Fantastiskt. Då ska man veta att vi har definitivt inte samma förutsättningar som många av de andra lagen i den serien har.

I år möter Älmhultsdamerna bland annat IFK Göteborg och Halmstad BK. Förutsättningarna i dessa klubbar är såklart helt annorlunda mot det som ÄIF kan erbjuda.

Att Älmhults IF tappar Adi Trokic som ordförande är såklart också en tung historia. Men hans ÄIF-klubbmärke kommer förmodligen sitta ännu oftare på bröstet i framtiden. Och att sluta helt med fotbollen är såklart otänkbart för mr ÄIF.

– Nej, det går liksom inte, avslutar Adi och skickar med en känsla av att det är lika dumt som att klippa av sig fötterna. Herr Trokic och Älmhults IF är en symbios som liksom inte ska ta slut.